wallinv

För 2 år sedan sa jag till mig själv när jag satt inne på toan i skolan och grät att jag skulle göra Vad som helst för att bli populär och få vänner. Jag sa till mig själv att jag skulle skita totalt i skolan och bara försöka få vänner, så att jag skulle slippa att gå ensam och utan vänner. Allt jag ville var att bli som alla andra. Jag ändrade hur jag pratade, jag visade inte hur jag mådde utåt, jag gick till stans dyraste frisörsalong och klippte mig, jag färgade håret, jag klämde alla finnar jag hade i ansiktet och började göra ansiktsmasker, Jag började dricka ofta, för ofta. jag började röka egentligen bara för att följa med folk ut på rasterna, jag gjorde saker jag egentligen inte vågade göra, jag blev av med oskulden bara för att jag inte ville vara oskuld. Jag gjorde allting som mina föräldrar sa att jag inte skulle göra och trodde att det skulle hjälpa mig att bli populär. 

Jag blev populär (definitionsfråga) och social, jag fick massor av vänner och det är inte bara jag som ringer till folk och frågar om dom vill umgås längre. Däremot så har jag gjort så galet mycket som jag egentligen inte har velat och jag har mått så galet dåligt under vissa tider. Dessutom sitter jag här nu med ett samlat betygsdokument utan högskolebehörighet och ångrar mig för att jag inte får nåt jobb och inte kan söka till högskolan.

 

13.35 ska jag iallafall träffa denna fina flickan imorgon på stationen här Göteborg!

Dessutom jag som har tagit denna otroligt fina bild på henne! :)